Att hamna fel...

...kan vem som helst göra.

Att känna sig instängd och inte kunna ta sig ut.

Plötsligt öppnas fönstret

vinden tar tag i vingarna...

...slappna av och låt vinden bära dig

Maja

Reströtta

På vägen upp till Lahdenpää, övernattade vi på STF:s vandrarhem i Umeå. Nyfikenheten tog över tröttheten efter resan så vi tog en promenad i "Björkarnas stad" och blev glatt överraskade då det bjöds på musikunderhållning på torget ( tror det var ett torg?). C somnade nästan i vagnen på väg tillbaka till vandrarhemmet.

Dörren till vedbon...

...i Lahdenpää, fungerar alldeles utmärkt som start och landningsbana för alla möjliga vingbeklädda insekter. Sländan provade ett flertal ställen och helt plötsligt kom en liten humla farandes. Verkade vara en skön plats i solen :-)

Det var något i hennes blick

Hallå !!! Var är vi på väg????

Håller på att gå igenom alla bilder från underbara Tornedalen där vi har haft det jättebra på alla sätt...skönt att vara hemma förstås men nog saknar jag lugnet och miljön, svårt att beskriva med ord.

Tyvärr fick jag ett mindre roligt uppvaknande precis nyss. Tittar inte på nyheterna speciellt ofta, hänger inte med så bra som jag borde i det som händer i världen. Men nog har jag snappat upp att det har varit extremväder världen över de senaste åren. Råkade titta på svt:s nyhetssändning kl 21 ikväll och uppslukades av det som sas. Som det står på svt: "Nya vetenskapliga bevis pekar på att tidigare klimatstudier stämmer. Världen har blivit allt varmare och de senaste tio åren är de varmaste någonsin." Läs mer här .

"Den nya rapporten är en sammanställning av de 160 senaste klimatrapporterna och ger en betydligt mer uppdaterad bild än FN:s senaste klimatrapport" Läs rapporten här.

Här i Sverige har vi kanske inte drabbats lika hårt som i många andra länder. Men vem vet när vi är tvungna att kämpa för våra liv som de gör i t.ex Pakistan där det svämmar över just nu. Hur kommer våra barn att få det i framtiden ? Vad kan jag göra??? Just nu känner jag mig helt dum, handlingsförlamad och rädd, men mest av allt arg för att allt verka lunka på som tidigare. Vet inte om världen skulle bli bättre om vi flyttar ut i en koja i skogen utan moderniteter och lever på det som naturen har kvar att erbjuda, vilket kanske snart inte är så mycket. Men just nu känns det som om jag skulle kunna göra det i ren protest.

(Bilden föreställer min pappa som visar mig hur man slår hö vid myren s.k myrslåtter, som var vanligt då han var ung...tycker bilden passade på flera sätt...)

Mönster

Efter en tidig joggingtur i elljusspåret tog jag bilen till stenbrottet som inte ligger långt därifrån. Blev betagen av de vackra färgarna och mönstren som visade sig...som att stå i värsta konsthallen.

Imorgon bär det av långt norrut. Vi tar kväller i Umeå och sedan vidare på fredag. Slutdestination - Lahdenpää, ligger norr om Korpilombolo. Ska bli kul att återse mina farföräldrars gård med omnejd. Kommer nog att bli en hel del bilder...har ett än så länge hemligt uppdrag som kräver en hel del bilder från denna vackra plats.

Nu blir det lite lugnare med inlägg på bloggen ett tag. Jag vill passa på att tacka alla för kommentarer, de värmer mycket!! Har själv haft problem med internet (får se om jag får iväg detta inlägg), tror att modemet har fått värmeslag eller nåt. Har försökt kommentera på flera bloggar ett flertal gånger utan framgång, men förhoppningsvis löser det sig lagom tills vi är tillbaka.

En stilla kväll

The one

Svårt att förklara det där med träd. De har definitivt egna personligheter. Ibland kan jag fastna vid att titta och begrunda alla dessa personligheter som ståtligt står och tittar ner på mig. Ibland så tysta och bestämda och ibland svajande och susande nästan dansande. Det är som sagt svårt att sätta ord på min upplevelse av trädsläktet, säkert har vi alla ett eget förhållande till träd eller annat i naturen,smått som stort. Det är bara att gå ut och känna kraften och lugnet. Varför "The one"? Hittade inget bättre namn att beskriva mitt möte.

Tomt vid mötesplatsen