Det var nog meningen...

...att vår sista promenad tillsammans skulle bli en sådan där extra fin, med underhållning av rådjuren och en eldröd solnedgång.  

Saknar dig min vän!

Kanske...

...kommer denna ogästvänliga plats blir något att tampas med i ett framtida fotoprojekt. Känner dragningskraften ....:-)

Frasse

Badkväll

Sommaren som sprang iväg...

...jag hann iallafall inte med. Idag känns det som hösten har tagit sig in på banan ordentligt. Känns som sommaren kom nyss och försvann lika fort. Var tog du vägen? Får trösta mig med att titta på de bilder som finns kvar.

Utställning

Välkomna till "Planket" (Martin Luther Kings Plan) på Uppsala Fotofestival att där jag ställer ut några av mina bilder ur mitt projekt 366 bilder.  Festivalen håller på från imorgon torsdag 23/8 med invigning kl.17 (på Martin Luther Kings Plan) till söndag den 26/8  till kl. 17.

Vernissage på "Planket" äger rum på fredag kl. 18-21!!

Skulle vara jättekul att få besök!!! 

Jag kommer att finnas på plats så mycket jag kan, men förstås inte alla dagar hela tiden. Kommer säkerligen vara där på torsdag då det är invigning och även på vernissaget samt på söndag em. Lördag kommer jag säkert vara där en del också. 

Om jag inte är på plats så ska jag försöka ordna en gästbok som jag hänger vid mina bilder, där man gärna får skriva en rad om man vill :-)
För mer detaljerad information se program.

Att mötas och skiljas

Vi fick honom när han var 8 veckor gammal. Han var den största och klumpigaste och mest busiga i kullen och ålade sig fram för att nosa och bita lite på oss när vi var på besök. Honom ska vi ha, tänkte vi :-)
Frasse fick han heta, kändes som en Frasse. Det blev inte en lugn stund under valp och unghundsåren. Gick på valpkurs och han utmärkte sig direkt. Han ville göra på sitt sätt och tyckte bara det var kul när kursledarna visade hur man skulle sätta sig i respekt och visa vem som var ledaren. Var oftast lönlöst att säga till på skarpen. Inget bet på Frasse.
Trodde aldrig att vi skulle få någon ordning på honom och grät ibland när vi kom hem från promenaden då han konstant hoppat upp och bitit i kopplet eller hittat på något annat bus. Han hjälpte även till med vår renovering av vardagsrummet, genom att bita hål på plastgolvet tills det såg helt obeboeligt ut. Men till slut mattades de där värsta unghundsfasonerna ut och det blev lite mer ordning. Kan inte kalla honom för världens lydigaste hund, men han jämnade ut det med snällhet och charm.
Han har berikat våra liv så mycket och funnits där som en trygg punkt genom livets upp och nedgångar. Då vi fick barn försvann den där tiden som vi tidigare kunna ägna åt bara honom och visst har jag haft dåligt samvete för det många gånger. Men Frasse klagade inte, han verkade bara vara glad över att få fler små familjemedlemmmar runt omkring sig. Det han gillade mest (gissar jag) med de små, var nog att städa under köksbordet efter barnens generösa spill och kladd.
Innan sommaren fick vi bekräftat att ett av våra barn blivit allergiskt mot bl.a hund efter en tids allergisymptom. Efter mycket efterforskningar över risker med allergier hos barn och hur det ev. kan förvärras (finns inga enkla svar på den frågan), så kom vi fram till det beslutet att vi var tvungna att se oss om efter ett nytt hem till Frasse.
Hela sommaren har gått åt till att leta efter någon som vill ta hand om en 9-årig gammal Golden och vi började så smått ge upp hoppet tills för några dagar sedan. Då fick vi napp på ett väldigt märkvärdigt sätt (en egen historia som blir för lång att dra här) och nu har Frasse flyttat och det känns så bra som det överhuvudtaget kan kännas att mista en kär vän.
Har nog inte fattat att han är borta än, känns lite som vi skaffat hundvakt några dagar och att han kommer tillbaka snart. Men han gör ju inte det och även om vi vet att han hamnat hos en jättefin familj som han säkert kommer stortrivas i, så är saknaden och sorgen över att ha mist en vän väldigt tung.
De där små detaljerna som gör sig påminda hela tiden. Idag kom jag på mig flera gånger att jag skulle fylla på vatten skålen..som inte fanns. Tänkte ropa på honom efter vi hade ätit och få lite hjälp med golvstädningen...men det var ingen där att ropa på. Tänkte att jag måste stänga grinden så han inte smiter...men det var ingen som kom tassande etc. Kändes också väldigt konstigt att gå på promenad med yngsta sonen i barnvagnen imorse utan Frasse brevid.
Så det är en mix av glädje och sorg. Glädje att han får fortsätta leva ett gott liv och sorg över att behöva skiljas. Men det är ju så livet är, man möts och man skiljs. Gäller att ta tillvara på den tid man har tillsammas.

Mellan stammarna

Långa skuggor

Igår kväll...

...smet jag ut en halvtimme...eller kanske blev det 45 minuter innan det var dags för nattning av barnen. Jag behöver bara gå några meter in i vår närmsta skog för att njuta. Det var så där helt stilla och solen stod fortfarande rätt högt, och de gamla höga träden släppte in den på några ställen så det blev sådana  långa skuggor av trädstammarna.  Kunde nästan höra myggornas surr mellan träden...Finns det något bättre ställe att vila en stressad hjärna på. Med risk för att låta som Ernst...så var jag bara tvungen att sätta mig ner på en sten och bara vara. 

Ljusvirvlar

Fredagsfunderingar

Skördetider

Längtan till havet...

...brukar jag få då och då. Det är inte så långt för oss att ta oss ut till havet, men ändå gör vi det inte så ofta. Förstår inte alls varför det blir så sällan. Varje gång vi tar oss ut så känner jag ett lyckorus bara av att kunna se horisonten och denna gång känna stillheten och lugnet.Då förstår jag varför jag längtat. Det blev inte så långvarig tripp till havet denna gång, men nästa gång ska det bli längre och kanske också mer tid att utforska vattnet och allt runtomkring med kameran :-)