Stigen hem...

... från ån är härligt snårig. Fastnade nästan där ;-)

Mulet...

...och grått var det igår. Promenaden gick till ån (Fyris ån). Tog fram kameran fast att lusten inte fanns där egentligen. Hade inga förväntningar alls på att det skulle bli några bra bilder. Men det är något med den där ån...och vattenspeglingarna. Kameran gick varm medan fingrarna frös.

Hos mormor och morfar

Frasse och träden

Helgens underhållning

Som sagt blev det showande  utanför huset i förrgår. Ett av rådjuren fick tokryck och sprang fram och tillbaka in i skogen och sen ut igen upprepade gånger. Hade som vanligt fel objektiv på men jag hann byta snabbt och få med det sista rycket. Det blev söndagens underhållning  i skogen det.

Alla bilder är inte direkt skarpa och de flesta kraftigt beskurna...men det bjuder jag på ;-)

Vardagsromantik...

...tyckte jag var en passande titel för denna bild. Eller kanske syskonkärlek är bättre :-) Med skogen som granne så blir man lite bortskämd med rådjur som kommer och går över tomten. I förrgår kom det fyra ungdomar som var riktigt i busartagen och höll värsta showen på runt huset...

Glädje...

...att få vara ute med barnen i snön....som äntligen kom. Glädje att kunna njuta av nuet och inte oroa sig för morgondagen. Nu är allt bra, det är det som är det viktiga.

Trädtopparna...

...vajar stilla däruppe. Vet inte vad jag ska skriva just nu om denna bild, tomt i skallen. Bilden får tala för sig. Ha en fin måndagkväll!

Solnedgång vid elljusspåret

Jag tröttnar aldrig på solnedgångar. Här kommer två bilder från samma kväll...eller rättare sagt eftermiddag. Vet inte vilken jag gillar bäst. Blir ju lite roligt med den sneda tallen ...eller inte. Jag är född i vågens tecken och då behöver man inte bestämma sig ;-)

Där bakom...

...den glittrande fönsterrutan fanns något jag inte kunde motstå. Vadå? Ja, det är svårt att säga. Vad ser ni?
Vad såg jag? Ofta blir det så här för mig. Tanken från början var att fota med macrot och fånga de vackra och spännande iskristallerna som prydde glasrutan. Men som vanligt hade jag inget stativ och visst fick jag kanske någon skarp iskristall, men bilderna kändes ack så tråkiga. Sen började den spännande leken med fokus och då plötsligt händer det grejer (iallafall för mig) och skepnader, linjer, ljusfenomen dansar in i kameran och jag kan inte sluta. Men det måste jag förstås. Tänk vad mycket oupptäckt det finns kvar därute...