I skogens värld

Hello!

En solig hälsning från en Vårtbitare (? sort?) som njöt av solen på vår altan i början av september. Snygga, gröna och inte minst charmiga ( syns speciellt i sista bilden, vem smälter inte för de ögonen?)
Klicka gärna på bilderna för att få bäst skärpa.

I vågens famn...

...färdas löven fram och tillbaka. Hade så otroligt svårt att hitta någon bra titel på denna serie (som oftast). Men det får bli min beskrivning. När jag stod där så kändes det rofyllt och vacker att titta på. 

En resa som tar slut.

Septemberspeglingar

Sista dagen i september...

...var det strålande sol vid denna sjö.  Fanns mycket fina vyer även om solen stod högt...men som vanligt blev det mest att jag vinklade kameran mer ner än upp.

En fontän...

...i Stockholm, var väl det jag hann med att fotografera när jag var dit sist. Lite roligt hur man dras till vatten och letar små grönområden när man är i storstan. Inte för att jag ogillar betongen, tvärtom. Skulle gärna våga fotgrafera mer folkliv/street, i stadsdjungeln, men jag är ju så pinsamt blyg och tafatt när det kommer till att fotografera okänt folk. Vet inte om jag kommer övervinna det...kanske blir en aktivitet som pensionär, vem skulle bli arg på en gammal tant som kommer fram med kameran? ;-)

En plats

Otillgängligt

Tacksamhet...

...är vad jag känner när jag tittade igenom mina bilder från i söndags, då jag var ute med mina barn i vår lilla skog. Livet är inte rättvist. Det är inte kul att bli påmind om det, och se människor i ens närhet som är tvungna att gå igenom svåra saker. Ibland glömmer man bort att titta sig omkring i sin närhet, men börjar man tänka efter så finns det så mycket att vara tacksam för. Jag är frisk, vi har tak över huvudet och mat för dagen, vi bor i ett demokratiskt, fredligt land, vi har varma kläder när höstkylan börjar krypa inpå oss, vi bor nära denna underbara natur, jag har fina vänner, jag jobbar hemma medan maken är pappaledig = mer tid tillsammans, vi är lyckligt gifta och har fått världens underbaraste barn.  En sak som är bra med att ta så mycket bilder är att det påminner en om att stanna upp och reflektera över sig själv och över sitt liv. Som dessa bilder, då vi var ute i vår lilla skog och jag fick uppleva upptäckarlusten och skogen sett med mina barns ögon...just där och då stannade tiden still. Tänk vad vi vuxna krånglar till saker hela tiden. Är så tacksam över att mina barn "trollar" mig in i nuet ibland. Att kunna se de små sakerna, det är ju de som gör livet så bra.

Bubblor