Försöker hitta tid och ork att komma ut med kameran en längre stund. Tänker att någon gång vänder det, alltså att jag får tid...och ork, men det är väl bara att inse att det inte kommer att hända än på ett tag. Igår skapade jag plötsligt tid, i ca 10 minuter. Klämde in det när jag skulle ut till fåren för att klippa klövar men så såg att det glittrade så fint i det skitiga fårhusfönstret. Det blev en klöv klippt och sen var jag bara tvungen att gå in, värma fingrarna och hämta kameran. Nu på vintern är det iofs ingen idé att försöka fota längre då fingrar och tår inte tål mer än typ 10 minuter innan de domnar bort. Hårt liv det där som fotograf. När jag var liten längtade jag tills jag skulle bli pensionär. Kanske konstig dröm att ha som barn. Men kan hända att jag förstod någonting omedvetet då...att det är då man först får tid. Får se hur det är med orken då bara. Tills dess ser jag fram emot mina 10-minuters pass.
