Tänkte först skriva ett glatt och oskyldigt inlägg om barnsånger... men idag svänger tankarna snabbt och jag blev hastigt påmind om klimatet. Är ju möte i
Köpenhamn som börjar idag.
Konstigt att det är så lätt att låta bli att ta in vad som är på väg att hända i den värld vi lever och nöter på. Kan ju egentligen bara prata för mig själv och konstatera att jag inte gjort speciellt mycket för att spara på världskontot. Jag gör nog som de flesta svenskar, sopsorterar (fuskar ibland), åker tåg istället för bil etc. men jag känner verkligen att jag och många andra kan göra så mycket mera.
Det slog mig bara häromdagen när jag var ute på stan och såg all julbelysning som hänger överallt och det blinkar till höger och vänster och folk handlar enorma mängder skitsaker .... är det ingen som bryr sig! Jag är inget undantag. Man dras med i den ytliga glädjen. Och det är väl egentligen inget fel, men är det värt det?
Allt rullar på som vanligt... Får man ta semester från ansvaret bara för att det är jul. Även om miljötänkadet ska följa med året runt så blir det så påtagligt till jul då konsumtionen slår rekord. Kanske man kan ta bort eländet bara genom att inte tänka på det. Det där jobbiga får någon annan ansvara för... inte jag iallafall. Inte komma här och förstöra julen. Varför tänker man så? Troligtvis för att det just är så svårt att ta in.
Jag vet som sagt själv att jag kan göra mycket mer än vad jag gör, det gäller att bestämma sig bara . Jag har bestämt mig för att börja med att få lite mer disciplin på sopsorterandet osv... Bäckar små....
