Tulpanens resa, dag 4

Tulpanens resa , dag 3

Nu är febern borta och jag är ledig!

Så idag har jag hunnit utforska kameran lite mer. Ska erkänna att jag långt ifrån har koll på alla kamerans funktioner. Men man lär sig med tiden. Fick ett tips (tack Karin!) om att det går att justera vitbalansen. Så nu har jag lärt mig vilka knappar jag ska trycka på för att finjustera den. Kul att det blir sådan skillnad. Får nog fortsätta min "vitbalansutbildning" innan jag fattar vilka färger som passar för vilka miljöer.

På något konstigt sätt verkar det som om tulpanen har vuxit, för jag har fått ändra min kökstolsposition och vid vissa vinklar lägger jag även en bok som stöd på stolsryggen! Kanske är dags att börja kolla efter ett stativ.

Nu har jag som sagt testat lite olika vinklar och vitbalansintställningar. Jag har även ändrat ljuset så två av de fyra små kommer ljuset mer underifrån och även på den stora.

Så här kommer några olika tolkningar av samma tulpan på dag 3.

Tulpanens resa, dag 2

Idag lyser solen ute. Inte alls lika trist som igår. Vaknade med lite lätt feber och rosslig hals, men annars inget att klaga på.

C skulle iväg på morgonen med sin pappa på fortsatt inskolning hos dagmamman (har ju varit sjuk några dagar). Och även fast vi ställt klockan och några av oss kom upp i tid, så blev det enligt mig en stressig morgon.

Jag är i o f s en rätt så duktig tidsoptimist, konstigt egentligen med tanke på att jag blir så oerhört stressad och irriterad när jag blir det minsta försenad (varning = dålig kombination). Men min käre make är sju resor värre, han blir dessutom inte stressad det minsta när tiden börjar rinna iväg, utan tar det i lagom takt och dricker sitt morgonkaffe i lugn och ro. Då kan ni föreställa er hur frusterande det är för mig (se beskrivn. ovan) att sitta och titta på. Det är riktig mental träning för mig kan jag lova. Ofta blir det då att jag inte står ut utan griper in och springer efter med förmaningar med irriterad röst för att "heja på".

Nu kom de iväg till dagmamman och de kom t.o.m. i tid (brukar förargligt nog vara så), men istället för en uppiggande promenad på ca 200 m så blev det en snabb bilfärd.

Nu är iallafall C kvar hos dagmamman. Är ju tydligen inga som helst problem vid lämningen när det är pappa som är med, hmmm... Får se hur det går nu under dagen, hoppas hoppas det går bra.

För att få tiden att gå för den nervösa mamman så har jag fortsatt med tulpanen. Här kommer alltså tulpanens andra dag. Kan erkänna att jag fotat rätt så många gånger för att bli någorlunda nöjd. Är så svårt med ljussättning och inzoomning, så det blir en rättvis bild av stackars tulpanen. Gårdagens tulpan ser lite ut som en purjolök så här i efterhand, men skam den som ger sig.

Sedan blir ju inte tulpanen återgiven från exakt samma punkt, så vinklarna blir nog lite varierade.

Tulpanens resa, dag 1

Tråkigt väder ute. Jag och maken är småkrassliga. Då plötsligt kommer jag på en idé. Jag ska försöka mig på att rigga en studio och fota en ensam tulpan. Ska följa dess väg dag för dag tills den ger upp och vissnar. Idén är säkert inte unik, men det blir en liten övning för mig att fota i min hemmagjorda studio.

Studion jag har använt mig av består av en träpall (där själva blomman står), en vanlig 25 W glödlampa som står på pallen och en köksstolsrygg som jag lutar kameran emot. Bakgrunden är vår vardagsrumsvägg.