onsdag 31 augusti 2011

Den gröna lagunen...








...vi besökte efter en stenig och kuperad promenad en bit ifrån stugan vi hyrt i Mpumalanga (ca 40 mil nordöst om Pretoria, Sydafrika) var verkligen en sådan plats jag tidigare bara drömt om. Det var svårt att ta med barnen så jag fick uppleva den själv tillsammans med vår guide Piet, som också var fotointresserad till vår stora glädje. Vill ju så gärna få bra bilder på ett sådant ställe, men även om jag känner mig hyfsat nöjd med några, så är det omöjligt att slå magin att stå där och lyssna på vattenbruset från fallet och överösas av alla exotiska växter. Men som sagt, det blev några bilder....eller rätt många, varav tyvärr få var något att ha. Rätt svårt att få till rätt exponering med hårda skuggor och solljus när solen stod rätt högt.
Har precis börjat gå igenom alla bilder från Sydafrika, så det kommer säkert fler framöver.

måndag 29 augusti 2011

In i dimman och mörkret...






...där trivs jag bra. Även i mörkret kan man alltid hitta något litet litet ljus.

torsdag 25 augusti 2011

"Ljusare tider"...










… är titeln på den rykande färska boken som jag är inblandad i och gärna vill berätta lite om. 

Författare: Sune Klippmark

Foto: Karin Wijk

Formgivning: Magnus Wijk


För att göra det enkelt för mig så citerar jag baksidans beskrivning av boken:

”I Ljusare tider får vi lära känna folklivet och folktron i några byar i f d Korpilombolo kommun. Boken berättar om Sune Klippmarks barndom under och något årtionde efter andra världskriget. Berättelserna är mestadels självbiografiska med inslag av skrönor och spökhistorier. Hembygden med fyra språk (finska, meänkieli,samiska och svenska) och två ”religioner” (laestadianism och kommunism) sätter en speciell prägel och skapar spänningar i vardagslivet.

Under 1940-50-talet levde fortfarande de flesta tornedalingar i självhushåll, i skuggan av finska vinterkriget och fortsättningskriget. Vardagen i de små jord och skogsbruken innehöll kreaturskötsel, jakt och fiske i kombination med vägarbeten, timmerflottning och andra tillfälliga ströarbeten. Fritiden skildras med skidtävlingar, fotbollsmatcher, logdanser och bönemöten.

Boken avslutas med en ordlista över finska, meänkieli, samiska och svenska bebyggelse och ortnamn som återfinns i berättelserna. Ett av avsnitten är även översatt till meänkieli för att därmed tillföra deta minoritetsspråk, Sune Klippmarks hem, ytterliggare ett skrivet dokument, att användas t.ex. i skolornas språkundervisning.

Berättelserna är rikt illustrerade med fotografens Karins Wijks stämningsfulla bilder varvade med bilder ur det gamla familjealbumet.”



Författaren (min pappa), Sune Klippmark är född i Korpilombolo och uppväxt i den lilla byn Lahdenpää som ligger några km norr därom. Som barn åkte vi upp varje sommar från Gävle upp till Tornedalen. En lång bilresa i vår gamla Volvo Amazon. Ett äventyr bara det. Många minnen finns fastpräntade för mig och mina syskon under dessa somrar. Tyvärr har det inte blivit många besök i vuxen ålder. Men för några år sedan började pappa skriva novellerna och även prata om att få ihop en novellsamling i bokform och när novellerna började bli klara en efter en fick jag frågan om jag kunde illustrera. Förra sommaren följde jag och min familj med upp tillsammans med min pappa för att fotografera just för denna bok. Vi var upp en vecka, så det blev en intensiv period att undersöka platser som beskrivs i novellerna och för att fotografera. Det var ett riktigt äventyr och jag som hört vissa av historierna tidigare sen barnsben, fick nu se med egna ögon var det faktiskt utspelat sig. De flesta bilder är gjorda just under denna vecka, men några bilder har även blivit till i efterhand här hemma eller funnits i mitt arkiv. Dessutom har min make gått igenom ett flertal gamla fotoalbum där vi funnit riktiga bildskatter från denna tid som också finns med och gör boken unik.

Det är spännande att få vara med om detta bokprojekt. Pappa som varit upp till sina hemtrakter nu i sommar har fått ett stort gensvar och intresse. Någon har kallat det för ett stycke kulturhistoria och jag är benägen att hålla med. Visst är det en bok för alla som har en anknytning till Tornedalen, men denna bok tror jag är lika spännande och läsvärd oavsett var man kommer ifrån. Den ger ren fakta om tiden och berättar samtidigt historier om det ”lilla livet”. Hur ”vanligt folk” levde på den tiden med inslag av spänning, lycka, oro, humor etc. Är man intresserad av människor och historia  och förstås gamla och nya svartvita fotografier, så är den verkligen att rekommendera.


(Smakproven av bilder ur boken är mina förutom nr.4 och 5)

Boken finns att beställa från oss:

Obs! Nytt pris: 150 kr

AB Wijk Antik

e-post: karin@wijk.se, info@wijk.se

Plusgiro 54 16 06-0

söndag 21 augusti 2011

Storebror




Dagen före avresedagen spenderade jag och C en stund på uteplatsen utanför lägenheten vi bott i under våra fyra veckor i Sydafrika. Nu är vi hemma igen och vi har massor av bilder att gå  igenom och genom dem kommer alla minnen och upplevelser av denna obeskrivliga resa tillbaka. När jag ser vår lilla C...som inte längre är så liten och minns vår första resa till SA, för att hämta honom så sprids en värme genom kropp och själ. Tänk vilken resa det var och tänk vilken fantastisk kille han är och har blivit under dessa fyra år som har gått sedan vi fick honom i våra armar för första gången. Jag finner inte de rätta orden att beskriva allt han och vi har gått igenom igen under denna resa, då han hux flux blev storebror, med allt vad det innebär. Vi har blivit föräldrar igen och fått världens finaste son för andra gången, hur är det möjligt?!  Det är känslofyllt och lite overkligt, men samtidigt så självklart att det är vi nu. Vi fyra.
Kommer med säkerhet mer bilder från vår resa. Men det dröjer säkert ett tag. Har andra bild och bok projekt som jag började med innan vi åkte. Berättar mer när nästa bloggtillfälle ges ;-) Jag har försökt kolla upp alla från kursen i somras, som har bloggar eller startat nya. Tipsa gärna mig om jag missat någon. Tack för alla kommentarer!

lördag 6 augusti 2011

Spår



Vi är nu inne på den tredje veckan här i SA. Mindre än två veckor kvar innan vi kan åka hem. Vi svetsas samman och det börjar kännas som hemma mer och mer samtidigt som hemlängtan gör sig påmind då och då. Vi lämnar våra spår och kommer säkerligen ta med oss en bit av SA med oss hem. Igår kväll kom vi hem från en fyra dagars tripp till Mpumalanga (ca 40 mil nordöst om Pretoria). Ett äventyr för oss som kommer från låglandet, hisnande landskap som tar andan ur en. Bilderna kommer från ett kort stopp igår på väg hem.