Tog en promenad idag. Ville kolla till ett av mina favoritställen vid Fyrisån. En speciell sten och några favoritträd. Misstänkte att det inte skulle vara sig likt, och det var det inte heller. Fyrisån har svämmat över ordentligt. Mötte en man som sa att han aldrig hade varit med om något liknande under de 30 år han bott här. Är en speciell känsla när saker förändras i naturen, när stigarna man gått på inte finns längre, eller när jag som idag inte kunde ta mig fram p.g.a allt vatten. Man känner liksom inte igen sig. Men man blir tvungen att se saker på ett annat sätt. Anpassa sig eller kanske ska man streta emot. Vattnet flyter på. Men stenen blir nog svår att rubba iallafall. Imorgon är det nytt år...får se vad vad förändringarna har att komma med.
