1 juli

Till mitt ställe i skogen

vill jag gå Ensam

sätta mig 

vid björken

Ensam 

helst blunda och låta övriga sinnen ta över.

Resan

Resan har för längesedan startat

Jag fick aldrig se biljetten

Begynnelsen är som i ett dimmigt töcken

Finns inga sparade bevis

Ingen souvenir

På vägen har jag ständigt ändrat färg

Tiden har lämnat sina spår

Men inga jag riktigt kan förstå

Mitt ansikte är ett annat

Huden bränner

Genom skogen och asfalten färdas jag

Betongen viskar mig något

Men trädkronorna skriker högre

Saligheten har alltid rätt

Kroppen låtsas veta

Min slutdestination är nedtecknad

Jag vet inget mer om det

Jag föddes för att resa bort

Jag låter det ske

Snart är jag hemma

Att bli sedd

inte stark

inte vacker

osynlig

tills du såg mig

Låt mig stå stadigt...

...genom livets stormar.

Att hamna fel...

...kan vem som helst göra.

Att känna sig instängd och inte kunna ta sig ut.

Plötsligt öppnas fönstret

vinden tar tag i vingarna...

...slappna av och låt vinden bära dig

Minnen...

...av solvarma väggar att luta sig mot och försiktig grönska som värker mot fotsulorna...

Jag gräver bland gamla mappar och hittar ett och annat. Lite rensning innan datorn exploderar av bilder.

Promenad från blomma till betong

Förmiddag

Gråmulet - solen andas mot molnen

Leriga tassar mot smutsig is

Kyla mot den varma kinden

Fult blir vackert

Hårt blir mjukt