Tidigt i morse gjorde jag det jag tänkt göra länge. Ta cykeln längs den grusväg som jag ofta bara hunnit en liten bit på under mina promenader. Där jag bor finns det inte många vägar att välja på om man vill gå runt. Ofta får man gå på samma grusvägar och sedan vända och gå samma väg tillbaka. Tanken var att jag nu skulle komma runt, men det blir ju ofta lite längre rutt och därför en perfekt cykeltur. Tankar och förhoppningar om att stöta på vildsvin (vilket det tydligen ska finnas gott om i skogarna åt det hållet) kändes spännande och jag funderade om mormors gamla cykel skulle hålla för ev. race om så skulle behövas ;-) Men tyvärr såg jag inga djur förutom fåglar, bl.a. en stor rovfågel som flaxade förbi ovanför huvudet och som jag som vanligt inte hann få med på bild.
Men det fanns ju en hel del annat som gjorde det värt cykelturen. Fikarasten tog jag vid kalhygget och där blev de flesta bilderna till.
Tyvärr lämnade jag troligtvis mina lovikavantar någonstans där...kanske kan bli ett bra kryp-in för en liten mus när vintern kommer :-)
Och rundan blev ingen runda, utan jag åkte tillbaka samma väg, p.g.a av vantletande. Men det blir förhoppningsvis fler gånger.
2 kommentarer:
Läckra bilder med fin stämning i.
Trist med vantarna men du kanske hittar dem så småningom...
Ha det bra
Kram
Skicka en kommentar