torsdag 23 februari 2012

Dagen som började segt men slutade i lyckorus.











En dag som började lite segt och övergick i smått kaos och sedan blev bättre och bättre och slutade i glädjerus. Så kan man nog sammanfatta denna dag.  C blev snorig som bara den under natten och blev hemma från dagmamma...tänkte att det blir väl en dag med inomhus med snorig näsa och mycket film. S (lillebror) verkade på hugget redan på morgonen och när det var dags för middagsluren, så såg jag fram emot en stunds vila och kaffedrickande. Men trots gäspningar så skulle det inte sovas, nej då. Ofta har man ju en plan för hur dagen ska se ut och när man kan klämma in lite pauser ex. när lillebror ska sova middag. Och det har han gjort varje dag ungefär samma tid, men icke idag. Då bestämdes det helt plötsligt att vi skulle gå en promenad med hunden. C mådde som vanligt, förutom snorandet. På med nya fodrade regnkläder och lillebror i vagnen, så drog vi iväg mot det ställe i byn där det händer grejer...tågplattformen och busshållsplatsen. Nöjet brukar vara att gå förbi parkeringen och för C som kollar alla bilmärken. Ibland kan det komma en buss eller ett tåg dessutom, tänk er! Allt detta hände och det som gjorde hela promenaden var de stora vattenpölarna. Kläderna fick ett test som heter duga ;-) Nöjda gick vi hemåt. S fortfarande vaken. Somnade efter en del protester till slut. Men inte länge...för sen skulle han börja gå ! Snacka om lycka. För att se det ögonblicket så är det förevigat på min andra blogg.

3 kommentarer:

Kerstins foto sa...

Så härliga bilder, speciellt den andra där han har fötterna i luften och bara väntar på att landa och plaska ordentligt. :)
Ha en fin helg.

Karins fotoblogg sa...

Hahaha :) Släpade han med sig skoveln på hela promenaden?!!! ;) Ja, det där känner man igen.... att det inte alltid blir som man tänkt.. Men vilken lycka att kunna gå! Det är stort! För samtliga :) Nu börjar jakten....på bebben som drar iväg :D

Hoppas ni får en toppenhelg i friskhetenstecken!
kram!!

Nattsyrransphoto sa...

Åh, jag kan komma ihåg känslan av att hoppa i vattenpölar. DET är ju bara en riktigt härlig höjdpunkt för barn. Kanske ska jag prova på det själv igen, när ingen annan ser på förstås =)