Genom syrenen

Mycket spring och skutt...

..i dessa åtta ben. De får gärna komma igen och leka av sig. Glädjen smittar av sig :-)

Tre

Mors Dag

Det har funnits perioder då jag aldrig trodde jag skulle bli mamma. Perioder av djup sorg och ovisshet. Perioder då man såg tjocka magar och barnvagnar överallt och med en gnagande känsla inuti att...det där kommer vi aldrig att få uppleva. Vi har nog gått samma väg som de flesta andra "ofrivilligt barnlösa" gjort, med utredningar och ivf-behandlingar som vänder ut och in på en och kastar en mellan hopp och förtvivlan.
Ljuset i tunneln- adoption- som jag sett glimta då och då och tanken som jag har haft med mig ända sedan barnsben blev plötsligt verklighet efter års väntan och återigen utredningar. Att adoptera betyder "att uppta som sin egen".

Lyckan går inte att beskriva i ord nu när vi tänker tillbaka. Vi har fått världens bästa, fantastiska, vackraste, gulligaste, klokaste etc... barn man kan tänka sig. Vi är så obeskrivligt tacksamma och stolta att vi fått äran att bli föräldrar till vår C.

Alla dagar är ju inte rosenröda och harmoniska som förälder (det vet nog alla) Men nästan varje dag får nypa sig i armen och känna den där totala lyckan. Imorse t.ex. när C sa " du är världens finaste mamma" Kan man få en finare present på Mors dag :-)

Jag vill skicka en tanke och många kramar till alla fantastiska mammor och speciellt till alla som drömmer om att en dag bli mamma som kanske är mitt uppe i utredningar eller precis ska börja. Extra många kramar till alla som som kanske givit upp tanken på att bli mamma, men som gått vidare och kämpar på och lever ett fantastiskt liv ändå trots besviklelser och sorg i ryggsäcken. Jag trodde själv som sagt att jag aldrig skulle få uppleva den dagen då någon skulle kalla mig mamma. Nu finns det någon som gör det och idag ska jag fira det !

(foto nr.2, fotograf: pappa)

Kunde bara inte...

...gå förbi fältet av självlysande maskrosbollar i skymningen. Jag stannade och njöt i kvällssolen.

Fields of gold

En känsla av grön

Självporträtt...

...med mycket svärta, intensitet och kontrast. Är svag för svartvita foton med mycket av dessa komponenter. Har experimenterat lite med blixten och bearbetat bilderna i Lightroom för att få extra mycket av det.

Mygginvasion

First Aid Kit - I Met Up With The King

Kvällsljus

I strålkastarljuset

Resan

Resan har för längesedan startat

Jag fick aldrig se biljetten

Begynnelsen är som i ett dimmigt töcken

Finns inga sparade bevis

Ingen souvenir

På vägen har jag ständigt ändrat färg

Tiden har lämnat sina spår

Men inga jag riktigt kan förstå

Mitt ansikte är ett annat

Huden bränner

Genom skogen och asfalten färdas jag

Betongen viskar mig något

Men trädkronorna skriker högre

Saligheten har alltid rätt

Kroppen låtsas veta

Min slutdestination är nedtecknad

Jag vet inget mer om det

Jag föddes för att resa bort

Jag låter det ske

Snart är jag hemma

Trubbel på blogger...

...har jag märkt att det har varit idag. Vet att jag fått några kommentarer på tidigare inlägg som nu verkar ha försvunnit. Men jag tror jag hann läsa dem alla :-) Får passa på att tacka alla som besöker min blogg och även de som orkar kommentera. Kramar till er alla!! Periodvis är jag rent usel på att kommentera, som t.ex. just nu. Men jag försöker hålla koll på alla fina bloggar jag brukar besöka. Trevlig helg!!

Några fler...

...bilder på Kunsängsliljor. Dessa togs lite tidigare på dagen än de i tidigare inlägget. Tycker det är rätt svårt att få till bra bilder på Kungsängsliljor. De växer liksom huller om buller och det är ofta svårt att få till kompositionen som jag vill. Sen har de ofta en vacker mörklila färg som kan vara svår att få fram på bild. De vackra smala bladen som slingrar sig över blomman är otroligt tjusiga, men ofta blir det inte riktigt som jag vill när jag tittar på bilderna. Men några bilder blev jag ändå rätt nöjd med denna gång. Kungsängsliljan är helt klart en favoritblomma...även om det är en utmaning ;-)

Kungsängsliljorna...

blir som små lyktor i solnedgången.

Kvällsspeglingar

Sweet dreams

Än blommar de

Borta bra men hemma bäst...

...brukar man ju säga. Men just den här helgen hade jag önskat att jag inte varit hemma. En weekend i Visby låter mycket bättre, men vad gör man när sjukdom sätter käppar i hjulet. Ska nog försöka tvinga oss ut idag, för vi är lyckligt lottade att bo som vi gör med naturen in på knuten. Solen skiner och fåglarna kvittrar, knopparna spricker, då är det inte lätt att hålla sig inne.

Undrar...

...vad som väntar där längre fram. Ibland känns allt så suddigt och rörigt.

Som sagt...

...gick kameran varm under den kalla Valborgsmässoaftonen. Ett litet collage av bygdens firande :-)

Såpbubblor

Valborg

Firade hos goda vänner med allt som hör en lyckad valborgsmässoafton till. Började kvällen med cykel/bil race ner för backen i motljus :-) En solig men hiskeligt kall kväll, men kameran gick varm.

Mjaaauuuoooo!

...sa fina grannkatten Ziggy (hoppas jag stavar rätt nu Eva) när vi möttes på vägen mot firandet av sista april.