För rätt många år sedan gick det fina stigar fram till vägen ( där husvagnen står) och på andra sidan finns sjön. Man kan också ta sig fram på grusvägar från andra hållet och komma hit. Men de fina stigarna förstördes av ett större kalhygge för flera år sedan, så nu blir det att hitta nya vägar genom skogen, stundtals lite snåriga och tråkigt misshandlade av skogsmaskiner, men eftersom det inte är så långt går det rätt bra. Vägen hem tog jag grusvägen och såg att husvagnen blivit ännu mer tillstökad och sedan förbi träskmarkerna längs vägen. Vilket kaos av stenar, vatten, ris, vass och döda och levande träd. Så fult men med bakom det detaljer så vackra!
Känner att jag måste tillbaka och titta till Kanadagåsen. Det var den som jag trodde var huvudlös först, innan jag zoomade in med kameran och såg att den vilade halsen mot vattenytan. Såg så sjukligt sorgsen ut och ensam...vet inte om den var det. Kanske höll den låg profil för att jag var där? Jag kan pinsamt lite om fåglar så jag bara gissar. Hur som helst ska jag nog ta en promenad snart igen.
Obs! Klicka på bilderna så ser man bättre ;-)
5 kommentarer:
Trevligt att följa din dokumentär om dödens träsk.
De första bilderna kändes inte som "dödens träsk" för de hade ett ljust skimmer över sig.
Skogsmaskinerna lämnar verkligen djupa hemska spår i naturen som ibland tar lång tid att läka.
Jag som älskar camping längtade inte till "din" husvagn.
Ha en skön vårdag...// barbro
Många spännande bilder, kul att få "följa" med till dödens träsk.
Ha det bra
Kram
Det ser lite kusligt och otillgängligt ut. Skulle inte vilja gå vilse där.
Härliga bilder, du har verkligen fångat känslor här. -Bra!
Morgan
Hej där, kul att du träskar vidare i din vackra och spännande natur. Du bjuder på en serie snygga bilder.
Bild 2 ,3 fastnade jag för direkt. Kanadagåsen är Sveriges största gås med en vingbredd på ca170cm.
Alltid härligt med djur på bild.
Nu ska jag inte störa mer, så du får träska vidare med din kamera.
;)
Trevlig kväll..
Skicka en kommentar