Har jobbat hela helgen och kom precis hem till en sjuk make ( förkyld!) Vi har som vanligt mycket på gång och enligt mig lite för många järn i elden ibland...men nu blir det nog en välbehövlig paus...för maken iallafall ;-)
Förut skrev jag listor på allt vi ville göra och hur och när det eventuellt skulle finnas tid och råd att ta tag i alla dessa grejer...men ibland kan de där listorna bli stressiga i sig, så det är slut med det nu.
Jag förstår inte vad jag gjorde med min tid innan vi fick barn, innan vi startade vår firma, innan jag blev fotogalen etc. Borde ju ha varit som mest aktiv i 20-årsåldern, nej då var man bara feg, lat och tråkig. Inte för att jag kan påstå att jag är så mycket roligare nu, men det verkar som jag sparat all energi tills 30-årsspärren bröts. Då helt plötsligt uppdagas allt roligt man kan göra här i livet, jag vill resa, gå fotokurser och förstås fotografera mera, våga mig på fotoprojekt av olika slag, snickra, anlägga trädgård, gå på konserter igen, börja träna och uppdatera min skivsamling etc. Men vad tar tiden vägen??
(Inser att det jag just har beskrivit är ett bevis på min sena mognad ;-)
Sen är det de där tråkiga sakerna som sväljer mycket av tiden förstås och man önskar att man kunde trolla...men det kan jag tyvärr inte.
Inte dumt att ligga i vårsolen och tvätta sig, ta dagen som den kommer, vara glad om man hinner med en av de femtioelva grejerna man borde ha gjort.
Maja kan konsten att njuta....bara titta och lära.
4 kommentarer:
Hej Karin
Jag känner igen mej i det som du säger att man vill så mycket och hinner så lite.
Kanske var det så att när man var yngre hade man all tid i världen, så då kunde man ta det hur lugnt som hellst.
Men tänk om man hade för mycket tid och ingenting att göra. Det skulle inte vara kul, eller hur.
En av de tråkiga sakerna i vuxenlivet innebär att prioritera. Inte kul alla gånger men tiden räcker inte till allt. Man får njuta de gånger man gör de saker som skänker glädje. :)
Ja, våra husdjur kan verkligen leva i nuet.
Jag känner igen mig från när barnen var små. Numera tar jobbet tid och mycket kraft i stället. Jag lider ständigt av dåligt samvete för våra föräldrar och längtan efter att hälsa på barnen och lilla barnbarnet. Alla är utspridda på olika platser i landet. Men, men man får träna sig att ta en sak i taget och fånga stunderna när man mår bra. T ex med kameran i handen. Kram Lis
Hallå!!! Åh, vad jag känner igen det där.... Och inte blev det bättre av att passera 40.. Jag vill göra allt NU MEN i mitt nästa liv ska jag bli stallkatt, det har jag bestämt sen länge=)
Kram och var rädd om dig!
Skicka en kommentar