Snart är tiden förbi...

...för våra kära almar. De har troligtvis drabbats av den fruktade almsjukan. Det började nog för ca två år sedan då några almar såg lite slitna ut och tappade bladen innan hösten kommit. Men i år har flera almar inte ens fått blad i våras och de som fått det har ramlat av lika fort och trädstammarna ser torra och slitna ut. Ett fåtal träd har fortfarande livskraft kvar, men vad jag har förstått så sprider det sig rätt lätt när träd i närheten blivit sjuka. Vi måste ju tyvärr ta ner de sjuka almarna och hoppas att något träd klarar sig som inte än har drabbats....men som sagt ska man nog ha ganska mycket tur. Det värsta är att det är mycket gamla och stora träd, de är/var så vackra och jag kan tänka mig vilket tillhåll det varit för fåglar och annat djurliv och dessutom givit en skön skugga över huset under varma sommardagar. Landskapet/tomten kommer inte att bli sig lik när de försvunnit. Sorgligt är det, gäller att föreviga det nu både i huvudet och med kameran innan det är försent. Tack för den tid ni gett oss kära almar!!