Mors Dag

Det har funnits perioder då jag aldrig trodde jag skulle bli mamma. Perioder av djup sorg och ovisshet. Perioder då man såg tjocka magar och barnvagnar överallt och med en gnagande känsla inuti att...det där kommer vi aldrig att få uppleva. Vi har nog gått samma väg som de flesta andra "ofrivilligt barnlösa" gjort, med utredningar och ivf-behandlingar som vänder ut och in på en och kastar en mellan hopp och förtvivlan.
Ljuset i tunneln- adoption- som jag sett glimta då och då och tanken som jag har haft med mig ända sedan barnsben blev plötsligt verklighet efter års väntan och återigen utredningar. Att adoptera betyder "att uppta som sin egen".

Lyckan går inte att beskriva i ord nu när vi tänker tillbaka. Vi har fått världens bästa, fantastiska, vackraste, gulligaste, klokaste etc... barn man kan tänka sig. Vi är så obeskrivligt tacksamma och stolta att vi fått äran att bli föräldrar till vår C.

Alla dagar är ju inte rosenröda och harmoniska som förälder (det vet nog alla) Men nästan varje dag får nypa sig i armen och känna den där totala lyckan. Imorse t.ex. när C sa " du är världens finaste mamma" Kan man få en finare present på Mors dag :-)

Jag vill skicka en tanke och många kramar till alla fantastiska mammor och speciellt till alla som drömmer om att en dag bli mamma som kanske är mitt uppe i utredningar eller precis ska börja. Extra många kramar till alla som som kanske givit upp tanken på att bli mamma, men som gått vidare och kämpar på och lever ett fantastiskt liv ändå trots besviklelser och sorg i ryggsäcken. Jag trodde själv som sagt att jag aldrig skulle få uppleva den dagen då någon skulle kalla mig mamma. Nu finns det någon som gör det och idag ska jag fira det !

(foto nr.2, fotograf: pappa)