...brukar jag få då och då. Det är inte så långt för oss att ta oss ut till havet, men ändå gör vi det inte så ofta. Förstår inte alls varför det blir så sällan. Varje gång vi tar oss ut så känner jag ett lyckorus bara av att kunna se horisonten och denna gång känna stillheten och lugnet.Då förstår jag varför jag längtat. Det blev inte så långvarig tripp till havet denna gång, men nästa gång ska det bli längre och kanske också mer tid att utforska vattnet och allt runtomkring med kameran :-)
2 kommentarer:
Så fantastiskt vackert och som jag känner igen mig i dina ord. Jag har platser jag älskar men oj så sällan jag orkar ta mig dit fast jag vet att när jag väl är det så njuter jag och undrar varför i hela världen jag inte åker dit oftare.... Knasigt va!!! Ha det gott!! Kram
Längtan till havet - mmm, det känns igen. Tack för dessa vackra bilder : )
Skicka en kommentar