Igår var vi på en liten lördagsutflykt till ett närbeläget slott. Sist vi var dit minns jag knappt fast det ligger så nära. Men oj oj oj vilken plats om man har kameran med sig. Anledningen till att jag inte kommer ihåg det så bra är nog att jag då inte var särskilt fotointresserad.
Tänk vad mycket platser det finns som man uppskattar så mycket mera nu när man verkligen är fotofrälst.
Att uppskatta att solen lyser på ett speciellt sätt så det blir vackra mönster av skuggor på marken, eller att ljuset nuddar några få detaljer på ett hus eller ett ansikte eller att himlen speglar sig i fönstret för att ta några få exempel. Jag har mycket att tacka kameran för. Man behöver inte vara i slottsmiljö för att se vilken vacker värld vi lever i. Men just igår var vi det... och jag har fler foton från gårdagen som jag är väldigt ivrig med att visa. Men det får bli framöver.
Idag har jag varit på dop och inte vilket dop som helst utan en kär gammal barndomskompis vars dotter döptes - till det vackra namnet Karin ;-) Och det blev en hel del bilder som jag ska ta tag i först.
3 kommentarer:
Visst är det fascinerande hur mycket mer man upptäcker sen man blev fotobiten. Omgivningen funderar ibland vad man håller på med, men det bjuder jag på. ;)
Jättefin bildserie där mittenbilden är så gullig att jag bara sitter och ler.
Ha det gott.
Naaw, vilken underbar liten parvel!
:-)
Underbara bilder. Jag kommer direkt att tänka på idyllen i Astrid Lindgrens filmer. Underbart!!!
Skicka en kommentar