Månadsbilden December

En liten fanfar vore inte helt fel nu! Sista månadsbilden för 2009. Säger som Camilla att det känns som om månadsbildsåret har gått himla fort. Komihåg hur jag bestämde mig i sista sekund i slutet av januari för mitt fotoställe vid Fyrisån. Känner mig rätt nöjd med valet så här i efterhand. Är ju så svårt att veta hur ett ställe ser ut genom årets alla månader. Men det är roligt att veta nu.

Vill förstås tacka Camilla som intiativtagare för Månadsbilden 2009 och alla andra deltagare. Har varit spännande att följa hur året ser ut på andra ställen.

Till sist vill jag passa på att önska alla ett riktigt GOTT NYTT 2010!

För ungefär ett år sedan...

...skrev jag mitt första inlägg. Bloggen fyllde alltså ett år i förrgår den 28 dec! Hade tänkt fira det med att visa en av mina allra första bilder i lite ny tappning. Bild nr 2.

Ett fantasiskt fotoår har det varit. Då visste jag knappt hur kameran fungerade, ej heller hur oändligt mycket det finns att lära sig och hur oändligt många motiv som väntar därute. Jag vill så mycket ibland, men känner att tiden inte räcker till. Men då brukar jag tänka att jag har hela livet framför mig att hinna fota de där underbara mornarna eller kvällarna eller hinna resa iväg långt eller kort och upptäcka nya miljöer. Det är ju ingen hobby jag måste sluta med för att jag fyller 57 eller 83 år. Så länge man står upp och orkar hålla i kameran så ska man nog lyckas knäppa av några bilder.

Hur länge jag kommer att blogga vet jag inte. Men just nu känns det bara roligt. Behovet att få visa sina bilder finns ju såklart. Men framförallt så är det mötet med alla er därute. Proffs som amatör - att ge och få respons för bilder på ett upplyftande sätt och att inspirera till sitt eget bildskapande och nya sätt att se på bilder. Det har jag lärt mig av er. Så ett stort tack till er alla!

Tänk att jag inte visste att det fanns så mycket trevligt folk därute, som alla brinner för foto.

Den 29 dec 2008 visade jag några bilder, se mitt första inlägg med foton. där jag lyckats radera några också. Hon som lockade in mig i blogg och fotovärlden med sina fina foton var ju min namne och vän som har bloggen Karins fotoblogg så det är tack vare dig Karin som jag sitter här och skriver och som inspirerat mig mycket, så tack!

Den första bilden med fönstret tror jag inte var med då. Men den fanns med i samma dagsskörd av bilder och bidrog till namnvalet på bloggen. Det är kanske inte just det fönstret jag brukar titta ut mot skogen genom, men det är ändock ett (mitt) fönster mot skogen.

Gubben som står utanför huset...

...trivs som bäst när det blir som kallast på natten. Syns han i mörkret ?

Från slutet av mars 2009...

...låg den här kotten och lurade i en av mina mappar.

Har egentligen inte tid att sitta här och skriva eller lägga ut bilder. Men det var något visst med just den här bilden när jag bläddrade igenom några mappar från 2009.

Sitter mitt uppe i ett fotoboksprojekt. Håller på att leta bilder från de senaste åren. Vi ska göra en s.k. "Livsbok" där vi presenterar oss som familj för vår kommande syskonadoption. Nu när jag tänker efter så passar det ju ganska bra att jag hittade just en liten kotte...

Annandagen

Det har varit en grå och mörk dag idag. Perfekt för bilder i s/v med den mörka skogen mot den vita snön. Kanske lite dystert, men detta blev resultatet efter dagens runda med Frasse i skogen.

Vi har haft en lugn och skön jul och jag slapp jobba julafton (hurra!) och är faktiskt ledig ända t.o.m måndag. Känns riktigt bra måste jag säga. Är inga problem att fylla ut den lediga tiden direkt, så dagarna går fort.

Hoppas ni alla också har haft en bra jul och att det fortsätter så in på det nya året.

Granjakt

Idag kände jag att det var dags för den årliga granjakten. Har lite skog runt huset så det var ingen stöld att tala om. Men det är inte så lätt att hitta den perfekta granen. Eftersom vi inte har så mycket skog så finns det inte så många granar i rätt storlek för det första. För det andra så hittar man ibland en jättefin lagom stor gran som står så fint, men då känns det lite i hjärtat att behöva såga ner en sådan fin gran så det brukar sluta med att jag letar vidare. Som liten skogsägare är man ju också rädd om den lilla skog man har så det brukar sluta med att jag bestämmer mig för en gran som står lite tokigt till. Så blev det även denna gång. Jag tog en gran som stod tätt ihop med en annan gran. Tänkte att det blir liksom lite gallring på samma gång...men när jag stod där på knä i snön så kom tanken...kanske blir kompisgranen ensam nu, stackarn har ingen att prata med...Men då var redan skadan skedd och jag pulsade hem med granen släpandes efter mig. Lovar att jag ska titta till kompisgranen.

Vinterväg

Dimma över Fyrisån...

...var det igår när jag skulle åka till närmaste apotek/affär för att införskaffa diverse förkylnings och klådstillande medel för lilla sjuklingen hemma. Det var verkligen en sådan där underbart vacker morgon och jag fick lite "varför tog jag inte med kameran - ångest" längs vägen. När jag nästan var hemma och passerade ån (Månadsbildsstället) och såg att dimman lagt sig så där fint så kan jag erkänna att ångesten inte direkt minskade. Som tur var hade jag min käre mor hemma som suttit barnvakt kvällen innan och när jag lastat in alla varor så kunde jag ta bilen snabbt ut igen för att hinna fånga dimman. Passade också på att ta månadsbilden för december. Så det blir kanske en dimmig variant denna gång...om jag inte hinner ut fler gånger innan året är slut.

Hallå hallå!

Välkommen vinter!

Gick trött med glad hemåt efter en natts jobb. Härligt med vitt vitt vitt. Hejade på en granne som stod och skottade och pulsade vidare längs den oplogade vägen. Så härligt med snö, äntligen. Först när jag kom gåendes vid vår uppfart insåg jag ....ja just ja , skottning. >Måste också jag !? Inte så mycket och välja på utan bara fram med spaden. Kändes ändå rätt ok, första riktiga snön, då är det nästan roligt att skotta. Nästan. Eftermiddagen har bestått i vila med sonen och lite inomhusfixande. Inte dumt att titta ut och se vinterlandskapet.

Skogens nyanser

Behöver sova. Sömnlös natt p.g.a hosta. Känner mig lite stressad...tänk att det alltid blir så innan jul. Men då är det tur att man har lite bilder att ta fram och lugna sig med. Skogen finns alltid därute med sin mjuka mossa och lugnande famn.

Vill passa på att tacka alla som kommenterar! Känner själv att jag inte kommenterar så mycket som jag skulle vilja just nu, så ni får ursäkta men tiden räcker liksom inte till alla gånger. Men jag tittar runt på många fantastiskt fina bilder och är så glad för att man kan ta del av så många inspirationskällor, så tack till er alla !

Lilla huset vid åkern

Kvällsljus

Ledig dag

Idag tog vi en behaglig runda i skogen, med medhavd clementin. Visst är det grått och geggigt ute nu, men i skogen är det faktiskt mer åt det gröna hållet. Har hört att i dessa mörka depressionstider så gäller det att komma ut och suga i sig det lilla ljuset som finns, för det finns ljus, även fast det inte känns så. Och i skogen finns det dessutom som sagt lite färg, så det är perfekt för dagens stressade själar.

Vi har ju lärt oss att hitta i den närmaste skogen och följer ofta samma stigar, men idag tog vi en lite annan runda och hittade bl.a. en gammal koja som tyvärr rasat samman. Inte vilken koja som helst utan med skorsten, riktig dörr och annat. Undrar vad den används till?

Klimathot

Tänkte först skriva ett glatt och oskyldigt inlägg om barnsånger... men idag svänger tankarna snabbt och jag blev hastigt påmind om klimatet. Är ju möte i Köpenhamn som börjar idag.

Konstigt att det är så lätt att låta bli att ta in vad som är på väg att hända i den värld vi lever och nöter på. Kan ju egentligen bara prata för mig själv och konstatera att jag inte gjort speciellt mycket för att spara på världskontot. Jag gör nog som de flesta svenskar, sopsorterar (fuskar ibland), åker tåg istället för bil etc. men jag känner verkligen att jag och många andra kan göra så mycket mera.

Det slog mig bara häromdagen när jag var ute på stan och såg all julbelysning som hänger överallt och det blinkar till höger och vänster och folk handlar enorma mängder skitsaker .... är det ingen som bryr sig! Jag är inget undantag. Man dras med i den ytliga glädjen. Och det är väl egentligen inget fel, men är det värt det?

Allt rullar på som vanligt... Får man ta semester från ansvaret bara för att det är jul. Även om miljötänkadet ska följa med året runt så blir det så påtagligt till jul då konsumtionen slår rekord. Kanske man kan ta bort eländet bara genom att inte tänka på det. Det där jobbiga får någon annan ansvara för... inte jag iallafall. Inte komma här och förstöra julen. Varför tänker man så? Troligtvis för att det just är så svårt att ta in.

Jag vet som sagt själv att jag kan göra mycket mer än vad jag gör, det gäller att bestämma sig bara . Jag har bestämt mig för att börja med att få lite mer disciplin på sopsorterandet osv... Bäckar små....