Granjakt

Idag kände jag att det var dags för den årliga granjakten. Har lite skog runt huset så det var ingen stöld att tala om. Men det är inte så lätt att hitta den perfekta granen. Eftersom vi inte har så mycket skog så finns det inte så många granar i rätt storlek för det första. För det andra så hittar man ibland en jättefin lagom stor gran som står så fint, men då känns det lite i hjärtat att behöva såga ner en sådan fin gran så det brukar sluta med att jag letar vidare. Som liten skogsägare är man ju också rädd om den lilla skog man har så det brukar sluta med att jag bestämmer mig för en gran som står lite tokigt till. Så blev det även denna gång. Jag tog en gran som stod tätt ihop med en annan gran. Tänkte att det blir liksom lite gallring på samma gång...men när jag stod där på knä i snön så kom tanken...kanske blir kompisgranen ensam nu, stackarn har ingen att prata med...Men då var redan skadan skedd och jag pulsade hem med granen släpandes efter mig. Lovar att jag ska titta till kompisgranen.