På myren runt sjön Koisujärvi skulle jag ha kunnat stannat länge, länge. Det var en genommulen dag vi gick dit jag och pappa med lie och kratta för att dokumentera lite gammaldags myslåtter. Det är ett speciellt lugn som känns ända in i benmärgen när man klafsar ut på myren efter att ha gått några kilometer i den myggtäta skogen. Det är inte bara lugnet och stillheten som gör att jag gillar denna sjö och miljön därikring. Det går att hitta allt möjligt spännande både alldeles under fötterna och på längre avstånd. Varje sommar som liten tog vi minst en tur hit för att fiska och grilla korv...innan man blev tonåring och tyckte det mest var jobbigt med mygg och att sjunka ner med stövlarna för varje steg. Men visst är det konstigt att det man tyckte var mest jobbigt och tråkigt då, uppskattar man nästan som mest idag som vuxen.
Har många bilder härifrån. Här kommer några och jag har ännu fler på lager...så jag visar säkert fler så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar