Tulpanens resa, dag 2

Idag lyser solen ute. Inte alls lika trist som igår. Vaknade med lite lätt feber och rosslig hals, men annars inget att klaga på.

C skulle iväg på morgonen med sin pappa på fortsatt inskolning hos dagmamman (har ju varit sjuk några dagar). Och även fast vi ställt klockan och några av oss kom upp i tid, så blev det enligt mig en stressig morgon.

Jag är i o f s en rätt så duktig tidsoptimist, konstigt egentligen med tanke på att jag blir så oerhört stressad och irriterad när jag blir det minsta försenad (varning = dålig kombination). Men min käre make är sju resor värre, han blir dessutom inte stressad det minsta när tiden börjar rinna iväg, utan tar det i lagom takt och dricker sitt morgonkaffe i lugn och ro. Då kan ni föreställa er hur frusterande det är för mig (se beskrivn. ovan) att sitta och titta på. Det är riktig mental träning för mig kan jag lova. Ofta blir det då att jag inte står ut utan griper in och springer efter med förmaningar med irriterad röst för att "heja på".

Nu kom de iväg till dagmamman och de kom t.o.m. i tid (brukar förargligt nog vara så), men istället för en uppiggande promenad på ca 200 m så blev det en snabb bilfärd.

Nu är iallafall C kvar hos dagmamman. Är ju tydligen inga som helst problem vid lämningen när det är pappa som är med, hmmm... Får se hur det går nu under dagen, hoppas hoppas det går bra.

För att få tiden att gå för den nervösa mamman så har jag fortsatt med tulpanen. Här kommer alltså tulpanens andra dag. Kan erkänna att jag fotat rätt så många gånger för att bli någorlunda nöjd. Är så svårt med ljussättning och inzoomning, så det blir en rättvis bild av stackars tulpanen. Gårdagens tulpan ser lite ut som en purjolök så här i efterhand, men skam den som ger sig.

Sedan blir ju inte tulpanen återgiven från exakt samma punkt, så vinklarna blir nog lite varierade.