torsdag 15 januari 2009

Stora killen





Denna vecka har vi haft fullt upp (iallafall mentalt) då vår son(= C) har börjat hos dagmamma s.k. inskolning.
Idag var det fjärde dagen och han fick vara själv en stund för första gången. Jag och en annan mamma som också skolar in sin son fick säga hej då och gå en liten promenad i området. Trodde inte att jag skulle bli så nervös men det blev jag faktiskt. Som adoptivförälder är man nog lite extra nojig när det kommer till hur ens barn klarar av separationer. Man vill ju veta precis exakt hur han reagerar och vad han gör. När vi gått vår runda och kom tillbaka möttes jag av en son i tårar... men det var faktiskt inte min frånvaro han var ledsen över, utan han hade precis ramlat och slagit sig. Annars hade det gått jättebra.
Det som är lite jobbigt är att han precis kommit in i ytterliggare en period av mammighet (har haft en tidigare), så det gör det hela lite extra jobbigt rent känslomässigt.
Men det händer så mycket i hans utveckling just nu så det är ju inte så konstigt att han behöver sin mamma och pappa extra mycket och snart blir nog C:s dagmamma väldigt viktig också.

Jag är så stolt över honom och älskar honom över allt annat. Han är MIN!! (och pappas förstås;-)

Fotona är tagna på sensommaren -08.

4 kommentarer:

Karins fotoblogg sa...

Det klart att det är nervöst att lämna sitt älskade barn hos en främmande människa i en ny situation. Men oftast så går det ju bra! Vilket det tydligen hade gjort idag :) Fina svartvita bilder! Visst är det något speciellt med svartvitt?!
Ha det gott! Hoppas att det går bra imorgon också.
Kram

Karin sa...

Tack för omtanken! Visst ska det gå bra imorgon.
/ KRAM

Ulrica sa...

Vilken underbar liten (stor) goding. Jag vet hur det är, den där nojjigheten över separationer för adoptivföräldrar. Första dagisinskolningen med äldsta dottern var en pärs, fö mig alltså. Men det gick ju så bra.

Och det är en underbar glädje att vara adoptivförälder, eller hur? Mina skruttisa är födda i Brasilien respektive Sydafrika.

Ha en underbart skön helg.

Karin sa...

Hej Ulrika!
Ja, jag anade att också dina barn är adopterade. Då vet du hur jag menar! Ja,visst är det underbart att få bli förälder på det här sättet. Finns så många andra sidor av föräldrarskapet som man får på köpet liksom, t.ex. att känna så starkt för ett (eller två..) annat land än Sverige etc. C är född i Sydafrika, kul att din ena dotter också kommer därifrån!! Trevlig helg ! / Kram